Din årliga pott, vad händer sen?

with No Comments

Varje år kommer du och resten av världens invånare att bli tilldelad en personlig pott av rättighet till växthusgasutsläpp, den är densamma för alla invånare.

När du vaknar upp på nyårsdagen står det en åtta meter hög kub utanför din bostad. Den får du fylla, men inte mer. Kuben rymmer dina 1,3 ton koldioxidekvivalenter (CO2e). Aj aj aj, förra året spenderade du ju 13 ton CO2e, tio gånger mer, varför fick du så lite nu? Hursomhelst, nu gäller det att planera och du kan glömma flygresan till Thailand, den ligger nämligen på över 2,5 ton CO2e. Såvida, du inte kan få låna lite av dina föräldrar eller kanske köpa av någon, hur dyrt kan det vara egentligen? 

I höstas lyssnade jag på ett mycket intressant samtal med klimatforskaren James Hansen och han pratade om detta (inte med samma ord som ovan). Det han tog upp var att införa koldioxidavgifter och låta systemet bestämma. Ge varje människa en årlig pott, därefter får vi se vad som händer, dela potten lika.

När jag läste en mycket intressant artikel av Lucas Chancel och Tomas Piketty (2015) så hittade jag nedanstående tabell. Där har man tagit reda på vilken pott vi fyllde år 2013 fördelat på vart i världen man bor. Data är baserad på BNP med ett tillägg av produktion utomlands. Som nordamerikan, skulle jag minst sagt få problem, tänk att över en natt gå från 22,5 ton till 1,3 ton. Det betyder att Amerikanarna har en stor utmaning framför sig. Men inte alla amerikaner, det är framförallt de rikaste som står för de stora utsläppen.

Skulle det då vara rättvist att göra såhär? Först kan man konstatera, att det nog är alldeles för drastiskt för kunna ha beslutats om på ett globalt klimatmöte i Paris. Rättvist kommer det heller aldrig att bli, de kumulativa utsläppen är ju mycket högre för västvärlden, i flera år har vår pott svämmat över. Ska den plötsligt strykas då?

En årlig pott, det är en drastisk tanke, föreställ dig att det funkade, frågan är hur vi i sådant fall nådde dit?

Carbon and inequality: from Kyoto to Paris
Källa: Carbon and inequality: from Kyoto to Paris, Lucas Chancel, Tomas Piketty (2015)

 

Leave a Reply